Idag var jag och Jon på galapremiären av den nya Johan Falkfilmen. Den hölls i Göteborg, vilket kanske inte är så konstigt eftersom den utspelas just här. I det här inlägget kommer vi bara att ge våra tankar om själva galapremiären plus att vi har lite bilder. Recensioner av filmern ploppar upp imorgon.

Jons galavision:

Då så, nu ska jag ge min bild på dagens galapremiär av Johan Falk - Gruppen för Särskilda Insatser:

Först stod vi utanför jag och Thimmi och såg medans en folkmassa byggdes upp utanför biografen Draken här i göteborg. Vi såg att vissa hade biljetter men det hade inte vi, hmm kanske stod vi på en lista.

Röd matta är kanske att ta i, det var snarare ett gäng röda entrémattor som de panikartat försökte få att hålla ihop till en röd matta. Glada i hågen satte vi kurs mot ingången mot damen som höll i ett skrivunderlägg med en lista. Thimmi säger sitt namn och hon tittar inte ens i listan, hon bara visar in oss. Plus en säger jag och ler, sen går jag efter Thimmi.

Väl därinne greppar vi varsin tunnbrödsrulle med lax och ett glas med cider som det stod på lappen. Men det smakade fan inte cider, till vi upptäckte att det vara champagne till alla förutom barnen som fick cider, och det var för dem lappen var till för.

Det var förbannat mycket bebisar där för övrigt? Tänkte nästan de varit statister. Nåja, mina kunskaper inför visningen var inte mycket att hänga i granen. Sen när jag får veta att de har spelat in sex stycken filmer så undrade jag still hur man kan spela in sex filmer utan att man hör talas om det. Sen kom svaret, svensk marknadsföring.

Sen sprang en bekant till Thimmi och greppade ett till glas skumpa till mig medan jag hämtade ett par extra tunnbrödsrullar. Ta bilder säger Thimmi, vi måste ha bilder. Där är kändisar säger han.

Jag rusar fram med min egen kamera som har x antal år på nacken. Tar ett kort, ska ta ett till. Kameran laddar blixt, tappar fokus, gör något annat än att ta bild. Under tiden hinner Jakob se mig, få någon slags panik och springa och gömma sig. För jag står säkert och siktar med kameran gått och väl i en halvminut.

Att presentera sig och be att få ta en bild bara finns inte i min värld där. Jag hittar honom längs väggen sen och får ytterligare ett kort på Jakob och Göran Ragnerstam. Stalkern har gjort sitt jobb väl, som en äkta amatör. :)

Sen såg vi filmen, den skriver vi om sen.

Efter klappade alla händerna och rusade ut ur biografen. Jag gick och kissade, kände på doften att det var sparris i tunnbrödsrullen. Sen gick vi ut och såg att de flesta lämnade stället.
Utanför stod ett gäng bussar, en limo och några bilar. De skulle på fest efter, och i retrospekt undrar jag om vi inte skulle fått följa med. Vi kom ju in utan listblädder så kanske...

Men man lär så länge man lever. Det var trevligt att spendera lite tid med Thimmi och titta på film.

Thimmis galavision:
Jahapp galapremiär alltså. Då hade man avverkat sin första och det var kanske inte direkt vad jag hade förväntat mig. I min stilla fantasi hade jag formulerat ihop en föreställning i Hollywoodklass. Med massor av journalister och fotografer. Eller i alla fall en lång röd matta och Hans Shimoda stående vid ett hörn tisslandes och tasslandes. Men riktigt så gick det inte till på galapremiären av den senaste filmen med göteborgssnuten Johan Falk.

Tillsammans med min kollega Jon äntrade jag in i vimlet som bestod av en mängd okända ansikten. I den sekunden slog det mig att jag faktiskt inte alls är insatt i den svenska kändiseliten. Tänk om där var ett gäng med skådespelare och dylikt som jag inte kände igen. Den obligatoriska röda mattan fanns där, men den bestod mer av fyra stycken röda hallmattor. Ni vet sådana som man torkar fötterna på. Dock var de som sagt röda.

Väl inne på Draken så bjöds det på tunnbrödsrullar och mousserat vin. Lite spexigt sådär på en måndagskväll. Inne på stället sprang jag in i en gammal kursare som jag läst med (eller okej, vi träffades utanför). Han var där med en väninna (flickvän?) som berättade om att hon var med i den femte filmen (?) som redan var inspelad. Eller i själva verket är alla sex kommande filmer om Johan Falk inspelade redan. Vilket inte är illa eftersom man faktiskt inte hört ett dyft om dem.

Så kändisspottingen då? Jodå Jakob Eklund var där, glad i hågen. Regissören Anders Nilsson och producenten Joakim Hansson var där med. Jag såg visserligen två skådespelare till, men som jag tidigare nämnde så är jag sjukt dålig på just svenska skådespelare och kändisar. Genast satte jag Jon på att fotografera. Mest för att min kamera som är ännu äldre än hans bara producerade ett gäng suddiga saker, men även för att jag fick för mig att Thobias ville ha ett gäng bilder. Men vi lyckades iaf knäppa en bild på Jakob.

Snart öppnades dörrarna upp in till salongen och vi lotsades in. Efter en kort presentation dök Eklund, Hansson och Nilsson upp på scenen och höll ett litet tal. Eller det var mest regissören som pratade. En skojfrisk rackare må jag säga. Efter ett gäng med applåder och skratt så gick filmen igång. Vad den handlade om kommer i ett senare inlägg. Det här inlägget handlar enbart om galan.

Man kan tycka att under en sådan här visning borde man visa respekt till alla de som varit med och gjort filmen. Men ack nej. Folk hade mobiler igång och det var t.o.m så illa att ett miffo satt och pratade i sin. Herre-jävla-gud liksom.

Snart slutade filmen och folket spreds ut i horder. Om det existerade någon fest någonstans så hade vi iaf ingen aning om vi var bjudna. Men allt som allt så var det absolut en trevlig tillställning även om jag kanske låtit negativ (vilket jag egentligen inte är) och den gjorde mig en erfarenhet rikare.

"Vimmelbilder"