Välkommen till Grafisk Söndag. En serie som numera är ett samarbete med de seriekunniga grabbarna på Shazam.se. Vi kommer tillsammans försöka beta av de otaliga filmer som är baserade på en tecknad förlaga. Dock kommer vi enbart inrikta oss på spelfilmer, så inga TV-serier eller animerade filmer alls. Hoppas ni får en trevlig läsning. Då kör vi.

Nu har turen kommit till den superhjälten som det finns flest filmer om. I dagsläget så finns det sju stycken spelfilmer om Batman. Därför tyckte jag det var bäst att köra en specialare den här gången. Vi delar helt enkelt upp det i fyra olika delar baserat på de olika regissörerna.

I den här delen kommer vi att fokusera oss på Leslie H. Martinsons gamla kultrulle från 1966. I del två kommer vi introduceras för Tim Burtons versioner. Del tre kör vidare på Schumachers vision och till sist avslutar vi det hela med Nolans två filmer. Allt detta kommer givetvis blandas med anknytningar och fakta från och till serietidningarna.

Serietidningen då?

Batman har i dagsläget hängt med ett bra tag. Han dök upp redan 1939 i tidningen Detective Comics (där namnet DC Comics härstammar ifrån). I Sverige blev han känd under namnet Läderlappen, men detta namnet har på senare tid mer eller mindre försvunnit. Kanske tur det egentligen.

Det var Bob Kane som skapade Batman tillsammans med Bill Finger. De skapade en hjälte som var helt utan speciella förmågor men som ändå var en en superhjälte. De influerades av karaktärer såsom Zorro, Sherlock Holmes och Fantomen. Bakgrundshistorien till Läderlappen kanske inte är helt okänd för de flesta, men jag kan dra den ändå:

Seriens protagonist är Bruce Wayne, multimiljardär och playboy. När han var ung mördades hans föräldrar Thomas och Martha Wayne av en skurk vid namn Joe Chill. Detta leder till att Bruce bestämmer sig för att hämnas. Dock inte mot Chill enbart, utan mot all kriminalitet i Gotham. Så under sin uppväxt tränas han av de bästa kampsportarna och detektiverna man kan få tag på. En dag flyger en fladdermus in genom ett fönster där Bruce sitter. Han bestämmer sig genast. Han skall bli Batman - brottets bekämpare. (Här kan ni själva läsa en av de otaliga versioner som finns.)

Förutom Gothams gatuslödder så får Batman kämpa mot s.k. superskurkar. Sådana som Jokern, Gåtan, Two-Face, Pingvinen eller exempelvis Catwoman. Men han gör det inte ensam. Vid sin sida har han Richard Grayson, även kallad Robin (rödhake). Robin blev omhändertagen av Bruce Wayne efter att hela hans familj blivit mördade av en gangsterboss vid namn Zucco. Detta efter att de vägrat betala beskydd från honom.

Där Batman saknar superförmågor fyller han upp de med en massa teknikpryttlar. Den mest kända borde förmodligen vara hans knallgula utility belt. Ett bälte fyllt med diverse livsnödvändiga saker. Som exempelvis hans Batarangs. De sistnämnda är en slags fladdermusliknande bumeranger som man kan använda till att slå ner skurkar med. Som ni kan se på bilden ovan så är den fylld med godsaker. Rökfyllda kapsyler, infraröd ficklampa och en massa annat smått och gott.

Jag erkänner faktiskt att jag länge ansåg att läderlappen inte var en riktig superhjälte. Mest för att han inte har några superkrafter. Men på senare tid har jag faktiskt börjat uppskatta honom mer och mer. Det jag läst om honom är oftast spännande plus han är ju faktiskt jäkligt cool. I början av serien (1939  och lite efter) så var Batman en riktig mördarmaskin. Eller han lät iaf skurkarna dö. Något som senare ändrades. Man kan säga att han blev mer barnvänlig efter ett tag. Men detta kommer vi till senare. Det är också ganska kul att se hur Batman var kompis med polisen i början. Det är inte som i exempelvis Nolans version av Batman (som i sin tur är baserad på andra förlagor). Där Batman är jagad av polisen, hur han där ses som en maskerad viligante som lever rövare.

Därför hoppar vi raskt över till Batmanfilmen från 1966. Denna underbart komiska lilla pärla som baserades på den humoristiska TV-serien som gick på 60-talet.

Filmen då?

Leslie H. Martisons filmatisering av Batman är något av det roligaste jag sett. Den kom ut när TV-serien var i full gång (den gick mellan 1966 och -68). Eftersom detta är en film som är en förlängning av just serien så behöver man ingen bakgrundsfakta. I den här filmen förväntas man som tittare att veta hur Batman faktiskt blev Batman. Istället kastas vi ut i en handling där Läderlappen (Adam West) och Robin (Burt Ward) är tjenis med polisen, kör diverse batfordon och slåss mot en kvartett av superskurkar (catwoman, jokern, gåtan och pingvinen) som vill ta över världen och sysslar med andra upptåg.

Liksom i serien filmas det hela tiden i konstiga vinklar när skurkarna är i fokus. Varför man gör så har jag ingen aning om. Men det ger en rätt skön känsla. En känsla som passar på den här filmen. Adam west spelar en komisk Batman med bravur. Man ser att han mår som prins där han springer runt i sin kroppsstrumpa.

Det allra roligaste i den här filmen är skurken Gåtans olika gåtor. De är briljanta och helt omöjliga.. förutom för just Batman och Robin. Vad sägs om den här pärlan:

Batman: What has yellow skin and writes?
Robin: A ball-point banana!
Batman: What people are always in a hurry?
Robin: Rushing people... Russians!
Batman: So this means...
Robin: Someone Russian is going to slip on a banana and break their neck!
Batman: Precisely, Robin!

När man sitter där och ser och hör de här underbara gåtorna så kan man inte låta bli och le. Hur höga var egentligen manusförfattaren? Hur sjutton tänkte han när han fick fram det där? Jag vet iaf inte, men jag vet att detta är på snudden av genialiskt.

Sen fordonen i filmen spelar i en helt annan liga:

Batmobilen

Batcoptern

Batcycle

Batboat

Alla dessa är ju sjukt humoristiska och färgglada. Eller hela filmen är som en explosion av färger. Den är inte som alla efterträdare. De är ju kända för att vara mörka och dystra. Men inte denna. Här är Bruce Wayne en glad fis med hjärtat på det rätta stället. Han stormtrivs i rollen som Batman då han kan gå ut och flexa i sin gråa tighta tygdräkt. Ingen latex här inte.

Detsamma gäller bovarna. Jag tycker nog att de gamla sextiotalsskurkarna är de absolut bästa. De är även sjukt lika sina skriftliga och tecknade förlagor. De allra bästa är nog Cesar Romero som jokern (som lite roligt nog har en mustasch under sitt vita smink - och den syns!) samt Frank Gorshin som gåtan. De båda verkar älska sina roller och hoppar runt som grodor på tjack!

Nu har ni fått lite grundläggande information om hur Batman kom till samt om den allra första Batmanfilmen. Nästa vecka fortsätter vi med de två filmerna som Tim Burton regisserade. Samt mer information om fladdermuskillen!