31 Dagar. 31 filmer. Följ med in i Filmstar-crewets mörkaste och ljuvligaste mardrömmar i tiden nu när sommaren dör ut och mörkret gör entré. Älska att frukta hösten. Halloween närmar sig och vi på Filmstar.se räknar ner med en skräckis varje dag. Detta är Filmstars 31 dagar av skräck!

Då var det visst min tur att prata lite om en skräckfilm. Som ni märker så har jag valt kultfilmen Fåglarna (The Birds) av Alfred Hitchcock. En film som analyserats många gånger om av olika kritiker och forskare runt om i världen. Det är även den filmen som ligger näst högst upp på min topplista över Hitchcockfilmer (listan toppas av Repet). Det var även den här filmen som fick upp mina ögon för den runda lilla britten.

Klassisk scen från filmen

Vi backar tillbaka en bit i tiden till året 1963. Det var då den beryktade och berömde regissören Alfred Hitchcock gav ut filmen The Birds (Fåglarna här i Sverige). Detta var en film som var baserad på en novell av Daphne du Maurier. Detta var faktiskt inte första gången som Hitchcock använde sig av du Mauriers verk. Han hade tidigare regisserat filmerna Rebecca och Jamaica Inn skrivna av henne. Men enligt mig är Fåglarna den bästa filmen av de tre - huruvida novellerna är bättre eller sämre vet jag inte i dagsläget. Jag tror inte jag kommer att läsa dem då jag med all säkerhet kommer tycka att de är bättre än den filmiska efterlagan. Manuset till filmen plitades dock ner av Evan Hunter - en man som förmodligen är mer känd under sitt alias Ed McBain.

Storyn utspelar sig mestadels i det lilla samhället Bodega Bay som ligger utanför San Fransisco. Vi får möta en ung kvinna vid namn Melanie Daniels (Tippi Hedren) som befinner sig i San Fransisco för att hämta upp en Mynafågel (googla). Inne i djuraffären stöter hon på Mitch Brenner (Rod Taylor) som är där för att köpa kärleksfåglar till sin lillasyster. Galant som han är inser han att Melanie har klass och han lägger in en stöt. Detta genom att han (medvetet) misstager henne för att vara en expedit i affären. Inget som inte direkt är populärt hos Melanie som kommer från den övre klassen. men likväl blir hon intresserad av Mitch.Men det blir lite smågnabbandes mellan dom inne i affären - dock på ett flörtigt vis.

Det hela leder till att Melanie köper kärleksfåglarna som Mitch ville ha (sista paret i butiken) och letar sedan upp hans adress efter att de skiljts åt inne i affären. Därefter åker hon hem till honom med fåglarna som en present och romantiken kan börja. Hon presenteras för Mitch lillasyster Cathy (Veronica Cartwright) samt hans kära moder (Jessica Tandy) plus hans exflickvän/lillasysterns lärare Anne (Suzanne Pleshette). Japp, triangeldramat är ett faktum.

Mitch och Melanie samspråkar över en drink

Än så länge låter detta inte som en skräckfilm eller hur? Ni har så rätt. Jag skulle mer vilja kalla det här för en romantisk film som totalvänder för att sedan bli en klassisk skräckis. För det är precis vad som händer, hade jag inte sett omslaget innan jag såg den första gången så hade jag blivit sjukt paff när skräcken kom. Vi kanske ska fokusera oss på skräckdelen nu istället. Men samtidigt vill jag poängtera att romantikdelen inte bör tas bort från filmen. Den tillför mycket för att vi skall lära känna karaktärerna och förstå hur de fungerar och tänker.

Triangeltrion

Det hela börjar med att en mås helt oprovocerat attackerar Melanie när hon är på väg hem till Mitch. Eller attackerar och attackerar. Den flyger upprepande gånger in i hennes ansikte. Men det kan väl räknas som en attack. Detta är dock bara början på vad som hända skall. Det hela eskalerar slutligen i att hundratals.. kanske tusentals fåglar attackerar den lilla byn. Folk dör som flugor. Men eftersom Hitchcock hade charm och finess så är detta inget splatteraktigt. oftast får man föreställa sig själv hemskheterna. Vilket gör filmen nästan ännu bättre. Speciellt i tider som denna då blodet sprutar åt alla möjliga håll.

Jag vet inte varför jag älskar den här filmen så mycket som jag gör, jag tycker den är genialisk på alla sätt och vis. Det beror inte bara på att jag är ett stort fan av djurfilmer. För egentligen kan man klassa in den här filmen i det facket också. Men det vore vulgärt och helt fel. Jag skulle inte direkt jämföra Fåglarna med exempelvis Babe - den modiga lilla grisen.

Nej, detta är en skräckfilm med stil och finess ut i fingerspetsarna. Visst är det lite knas att en massa fåglar börjar attackera folk utan egentlig anledning. Men vad gör det egentligen i en skräckfilm? Det vore samma sak att gnälla på att den långsamma mördaren i alla slasherfilmer alltid hinner fatt sina offer som springer för livet - Bara genom att gå?!?

Efter "fågelkastningen"

Om ni mot all förmodran skulle ha missat den här pärlan så tycker jag absolut att ni ska ta och se den. För den är snygg, spännande och faktiskt rolig vid sina tillfällen. Exempelvis är där en scen där Melanie blir attackerad av fåglar och man kan riktigt se hur filmcrewet står och kastar uppstoppade fåglar på henne. Men är det Ed Woodigt? Nej för bövelen! Det kanske låter lite så när jag sitter här och svamlar. Men nej nej nej. Så är inte fallet.

Slutet är också ett av de bästa jag sett i en skräckis på länge. Hade det länge som favorit, ända till The Mist kom och petade ner den. Men det är en helt annan historia....

Tidigare "Läbbiga" filmer:

Exorsisten

Jaws,

The Evil Dead

American Psycho