Regi: Oren Peli
Genre: Skräck
Speltid: 86 minuter
Skådespelare: Katie Featherston, Micha Sloat m.fl.
Biopremiär den 13:e november.

Jag har då äntligen fått se den överhajpade skräckisen Paranormal Activity av Oren Peli. Inspelad på en vecka för knappa 75 000 kronor, i Pelis hus, med amatörskådisar och med en semiprofessionell kamera. Idén är briljant, men utförandet är inte lika kul.

Filmen har en väldigt simpel handling, ett par som bor i ett hus där det spökar. För att få bevis på detta så köper killen, Micha som han heter, en kamera för att försöka få med spöket på film. Det lyckas han med, milt sagt.

Filmen har flera stora problem, ett av dem är att manuset är väldigt taffligt skrivet, med flera saker som får hela filmen att verka totalt ologisk. Det största problemet där är det sätt karaktärerna är skrivna på. Framförallt Micha framstår som lätt utvecklingsstörd och är otroligt irriterande. Det har inte gått lång tid av filmen förrän jag sitter och önskar att demonen/spöket tar hand om honom snabbt som satan. Döda honom bara. Nu. Även Katies karaktär är dåligt skriven med en dålig bakgrundshistoria som får hennes beteende att framstå som helt ologiskt, och varför är hon tillsammans med denna idiot till kille? Hade det här hänt på riktigt hade inte den där kameran överlevt mer än en vecka, tjejen hade slagit sönder den i killens huvud efter natt #5, senast.

Det är väldigt svårt att gå in på fler detaljer utan att avslöja för mycket. Men det är dåligt skrivet, segt, förutsägbart, icke trovärdigt, och rätt så löjligt. Men visst, det är även läskigt ibland och det är flera inne i biografen som hoppar till vid flera tillfällen. Men det är då oftast enkla hoppa-till-effekter det handlar om. Att smälla i dörrar och öka volymen på ljudet gör tricket. Riktigt läskigt blir det inte förrän i slutet av filmen, där har man lyckats få till en riktigt otäck stämning ända fram till de klichéfyllda sista bilderna. Den sista grejen innan man går till eftertexter är bara löjlig.

Slutet är omskrivet sedan filmen visades på olika filmfestivaler runt om i USA, och tack för det, för originalslutet som jag letade upp på youtube i efterhand var ett riktigt antiklimax.

Jag ville gilla den här filmen, och jag tycker fortfarande att det är en bra idé. Men den kan inte få mer än en tvåa från mig: