Jag älskar Stjärnornas Krig och dess två uppföljare. Detta har jag gjort sedan barnsben då jag sprang runt med mina plastgubbar (som jag än har kvar idag). Visserligen visste jag inte vad Stjärnornas Krig var då - men vad gjorde det? Gubbarna var ju så fantastiska och fantasifulla. Jag var redan indoktrinerad i Lucas skapelse när jag såg filmerna för första gången.

Det är något speciellt med just originaltrilogin. Hur Lucas blandade en mängd genres i en och samma film. Sci-fi mixades med gamla samurajer, riddare och cowboysare. En salig blandning som bara fick mig (och får mig än idag) att bara häpna av förundran.

När de nya filmerna kom så var jag i extas. Under flera års tid hade jag sett om filmerna med jämna mellanrum. När jag var mindre lekte jag dels med mina plastgubbar och dels så sprang jag och mina kompisar runt i skogen och fäktades med pinnar - lekandes att vi var jediriddare. Jag hade även filmerna på sagokassetter. Ni vet sådana "När du hör det här ljudet så vet du att det är dags att vända blad". För ett tag sedan upptäckte jag att någon stjärna lagt upp just de "böckerna" på youtube.

• Stjärnornas Krig: Del 1 - Del 2
• Rymdimperiet slår tillbaka: Del 1 - Del 2
• Jedins Återkomst: Del 1 - Del 2

Notera hur Chewbacca i den första delen fått namnet Tuggback. Jag tycker det är så ofantligt roligt. Men idag fann jag faktiskt Stjärnornas Krig i bokformat i en seconhandbutik. Priset var en krona och jag köpte den på studs. I versionen (som är på svenska) har Chewie den här gången fått namnet Tuggbuss... Men nu spårade jag ut lite.

Så givetvis sprang jag till bion och såg den första. Den med Pernilla August som mormor Skywalker. Men oj vad besviken jag blev. Min idolisering av George Lucas gick i spillror.Helt plötsligt hade den vitskäggige lilla mannen gjort en nästan helanimerad film. Jag misstänkte dock att något sådant skulle ske eftersom han hade gjort om sina gamla skrupelfria filmer. Varför han slängt in en massa onödiga datoranimeringar i dem är för mig en gåta. De var ju redan perfekta.

Men i den här nya... Bara Jar Jar Binks var oförlåtlig. Jag kände att jag inte behövde veta vad som hade hänt innan originaltrilogin. Jag brydde mig inte hur Vader var som ung och varför han blev som han blev. Men Lucas ansåg att detta var viktigt och sket ut två filmer till - den ena värre än den andra. Nu kanske jag stampar på en mängd ömma tår. Men jag kan inte hjälpa det. Stjärnornas Krig var hela min värld som liten och nu kom det här missfostret och blandade in en massa trams. Kärlek och ninjafighter. Vad var det liksom?

De gamla filmerna har en charm, klass och stil som inte finns i den nya trilogin. Borta var cowboysarna (Han Solo) och de stilrena samurajerna (jedisarna). Istället slängde man in en massa pajsare som ramlade runt och när jediriddarna slogs så var det som att titta på Matrix. De kallas för bövelen inte för Jedininjor.

Men jag kunde ha lite överseende med dessa tre filmerna. Det riktigt ordentliga övertrampet var den helt datoranimerade filmen.  The Clone Wars. Nu fanns det inga gränser alls för vad jediriddarna kunde göra. De hoppade och studsade till den milda grad, att jag knappt kunde se färdigt på filmen. Nu var det glasklart. George Lucas var bara en vettgirig fet liten gubbe som ville ha en massa massa pengar. Hur kunde det gå så fel? Han skulle ha slutat efter de tre första filmerna.

Det sjuka är också att originaltrilogin är så mycket snyggare än de nyare filmerna. Datoranimeringar i all ära. Men när det väl kommer till kritan så är det inget som slår miniatyrer och modeller!

Vad tycker ni själva?